Unionen ser ökat tryck på arbetstidsfrågorna

– Det är däremot inte ett självändamål att ändra saker. Det finns en risk att det blir regleringar som inte är produktiva för produkten kollektivavtalet. Kollektivavtalet som idé är ganska konservativ. Om många ändringar görs tappar regleringsinstrumentet i attraktivitet. Partssystemet har hanterat många förändringar på senare tid, med pandemin, prolongerade avtal, korttidsarbete, anställningsskydd och etableringsjobb, men på branschnivå blev det lite skralt den här gången.

Varför blev det inte fler ändringar i de allmänna villkoren?

– Jag tror att en förklaring är vårt krav på höjda lägstalöner, som arbetsgivarsidan typiskt sett tycker illa om. De vet att var en angelägen fråga för oss, och eftersom det är ett förhandlingsspel blockerade det andra frågor. Den övergripande situationen med inflationen tillsammans med fokuset på lägstalöner tog allt syre och energin räckte inte riktigt till mer.

– Om tio år när vi tittar tillbaka på det extrema inflationsläget och utmaningen som systemet ställdes inför, kommer det kanske vara självklart att man inte mäktade med mer. Historien blir tydligare med tiden.

Hur ser du på hur nivån på avtalet blev och hur tycker du att det har landat?

– Generellt landade nivån på märket förhållandevis bra givet situationen vi befann oss i, som var extraordinär primärt på grund av den höga inflationen. Sedan är det förstås aldrig hundra procents nöjdhet, och vissa branscher har drabbats väldigt hårt ska man ha klart för sig.

Kan du dra några slutsatser eller lärdomar av den förra avtalsrörelsen?

– För första gången testades industriavtalet på allvar under en ekonomisk chock. Det pågår en lång utvärdering parallellt med förberedelserna inför nästa avtalsrörelse. En slutsats är som sagt att det inte blev inte så mycket förändringar, det måste båda sidor tänka till ordentligt kring. Vi analyserar också sådant som arbetsgivarsidans sätt att ge motbud – var det en engångsföreteelse eller blir det norm, och hur påverkar det? Hur kommer frågan om engångsbelopp att utveckla sig?

För första gången testades industriavtalet på allvar under en ekonomisk chock.

Vad tror du om förutsättningarna för den kommande avtalsrörelsen?

– Den övergripande frågan är inflationen och om ekonomin kommer att återgå till mer av normalitet, vilket alla utgår ifrån, och om det blir reallöneökningar 2024. Att förhandla något som är framåtriktat är alltid svårare i en osäker tid, men man kan inte vänta och se, det bidrar inte till förutsägbarhet.

Vilka frågor ser du blir viktiga i nästa avtalsrörelse?

– Löneökningens storlek och om det blir reallöneökningar är alltid viktigast, det har så stor påverkan på individer och på samhället i stort. Annars är det ökat tryck på arbetstidsfrågor, när sättet det faktiska arbetet utförs på är satt under förändring. Distansarbete är en del, och så finns det en generell strömning i hela Västeuropa om kortare arbetstid.

Vad är en önskvärd avtalslängd?

– Det går inte att veta på förhand. Att det blev två år senast var mycket styrt av en vilja att värna stabilitet i ett ekonomiskt osäkert läge. För att industriavtalets normerande funktion ska bli stark behöver det ibland vara lite längre avtal, det kan vara svårt att skapa förutsägbarhet med bara ett år. Vissa frågor, som till exempel flexpension, tar lite tid att genomföra och behöver ske successivt. Då kan det finnas skäl till lite långsiktighet.