”Man måste gilla det oförutsägbara för att passa i den här rollen”
Örjan Lenárd har förhandlat avtal och tvister, givit råd och arbetat för att förbättra arbetsgivarnas villkor i 34 år. Till Gröna arbetsgivare kom han 2016 och förhandlingschef har han varit sedan 2020. Nu lämnar han rollen för att gå i pension, och när han ska summera är det de oväntade och utmanande händelserna han minns.
Någon nedtrappning inför pensionen har det inte varit fråga om för Örjan Lenárd. Istället har de senaste åren varit några av de mest oförutsägbara, med pandemi och ett extremt ekonomiskt läge, som ställt krav på både förhandlingsförmåga och att kunna ta saker på volley. Tur att det är precis vad Örjan gillar.
– Man behöver vara flexibel och kunna tänka om för att passa i den här rollen. Under varje avtalsförhandling har jag haft en bild av hur det kommer att bli, men det händer alltid något som inte gått att förutse, och då måste man kunna hantera det.
Att få umgås med företagsamheten är ett privilegium.
Den som känner Örjan vet att han har en och annan anekdot i bakfickan. Ofta handlar det om händelser som krävt just förmåga att hitta lösningar i oväntade situationer. Som när nöjesfältet anlitade en lindansare från Kina och fick en rad nya arbetsmiljöfrågor att hantera på köpet.
Eller när Transports förbundsordförande och Örjan träffades för att enas i en besvärlig tvist under hans tid på Almega. Överenskommelsen skrev de ner på en linneservett. Sedan kom problemet: Almegas dokumenthanteringssystem kunde inte hantera linneservetter.
– Jag tycker ju sådana udda situationer är kul. Hade det inte varit så spännande, roligt och utvecklande hade jag inte varit kvar så länge som jag varit. Tilliten mellan parterna och ansvarstagandet för att lösa knepiga situationer är också en styrka som visat sig många gånger.
Flygsektorn var karaktärsdanande
När vd Lena-Liisa Tengblad hörde av sig för åtta år sedan och frågade om Örjan ville ansvara för skogssektionen och bli biträdande förhandlingschef på Gröna arbetsgivare, eller SLA som det hette på den tiden, var det inget svårt beslut.
– Jag hade jobbat i så många bångstyriga sektorer, och att få komma till gammal hederlig svensk basverksamhet som skog och jordbruk kändes helt rätt. Och dessutom i en organisation med korta beslutsvägar och en spännande framtid.
De bångstyriga sektorerna Örjan syftar på är bland andra vården, handeln, mediesektorn och den ideella sektorn, varav flera genomgick privatiseringar och avregleringar under hans tid. Bemanning inom tjänstesektorn, som öppnade en ny marknad på 90-talet, var en utmaning. Och att få ihop svensk, dansk och norsk arbetsrätt när han arbetade inom flyget var också ”en karaktärsdanande övning”, enligt Örjan.
Tiden på Gröna arbetsgivare har varit mindre turbulent.
– Vi har haft en positiv utvecklingskurva. De gröna näringarna får mer uppmärksamhet nu än tidigare, många har insett att skogen och jorden är viktiga för självförsörjningen och den gröna omställningen, något vi också arbetat för att kommunicera.
Ta vara på kreativiteten!
Kontakten med medlemsföretagen är det som Örjan kommer att sakna mest.
– Företagen är otroligt positiva, och ofta väldigt tacksamma över de råd de får. Jag kommer sakna att vara ute och se vardagen hos företagen. Att få umgås med företagsamheten är ett privilegium.
Framöver kommer han att följa utvecklingen från sidan, och han ser mestadels positivt på framtiden.
– Arbetsmarknaden och arbetssätten förändras enormt, effektiviteten ökar. Folk klagar ofta på ungdomen, men när jag ingick i juryn i ung företagsamhet gick jag därifrån överlycklig – det finns så mycket kreativitet, det gäller bara att ta vara på den!
– Den svenska modellen tror jag står stadigt än så länge. Men det finns en risk att politiker klampar in i sådant som arbetsmarknadsparterna är bäst skickade att sköta. Kollektivavtalen måste värnas och fortsatt vara anpassade till olika branscher för att de ska upplevas som bättre än lagstiftning.
Vad ser du fram emot att göra nu?
– Massor. Jag ska passa på att förkovra mig i sådant jag inte haft tid för. Läsa historia och etnologi. Kan man inte sin historia förstår man inte samtiden. En vovve till blir det nog också. Och jag vill resa. Backpacka i Indien, besöka Australien och se mer av Europa. Jag ska åka längre än till min station på Roslagsbanan också, för det gör jag aldrig, säger Örjan och kommer sedan osökt in på en anekdot om en resa i Östeuropa i en gammal Folkabubbla…
