Ljusnande konjunktur men den geopolitiska oron spökar

– Detta kräver bra ramvillkor. Det handlar om incitament att driva och utveckla företag, att utbilda sig och att jobba. Här är det viktigt med allt ifrån bra utbildningsväsen till säkra, kreativa arbetsmiljöer och en fri handel. Det behövs också tillgång till kompetens, energi och annan infrastruktur liksom ett bra samarbete mellan politiker och arbetsmarknadsparterna. Alla de här bitarna behöver finnas på plats, säger Kerstin Hallsten.

Efter nära 30 år i statlig tjänst arbetar hon sedan drygt fem år tillbaka för Industriarbetsgivarna. Att gräva ner sig i ekonomiska analyser tycker hon är så roligt att hon ibland glömmer tiden. På frågan vad som driver henne är svaret att göra något som är meningsfullt och nyttigt.

– Det låter präktigt, jag vet. Makt och pengar vore kanske ett roligare svar, skojar hon men fortsätter sedan:

– Makt innebär ju en möjlighet att påverka, och det är faktiskt roligt. Både Riksbanken, Regeringskansliet och Konjunkturinstitutet som jag arbetat för är institutioner med stor påverkan, och nu är det jätteintressant att vara en del av arbetsmarknadens parter, som också spelar en viktig roll.

En ny avtalsrörelse närmar sig, hur ser du på förutsättningarna inför den?

– I en allmän bemärkelse är det alltid osäkert, eftersom det handlar om en förhandling. I ekonomisk bemärkelse ser läget ut att lättna, givet att vi inte drabbas av en ny svart svan som vi inte kan förutse konsekvenserna av.

En svart svan är på finansspråk en extrem och oförutsedd händelse, något som inte finns i de ekonomiska modellerna. De senaste åren har de kommit på rad: pandemi, krig och utbudschocker.

– Att sluta avtal i en ekonomi som inte drabbas av en eller flera stora chocker är ju lättare, företagen vill ha stabilitet och långsiktighet. I dagsläget ser konjunkturen mer lättanalyserad ut, medan strukturutmaningarna är större.

Företagen vill ha stabilitet och långsiktighet.

Osäkerhetsfaktorer i fortsatt svag konjunktur

En osäkerhetsfaktor är geopolitiken, där såväl krig som problem med leveranser och olika handelshinder kan påverka, påpekar hon. Dessutom står vi inför klimatutmaningen och hur politiken ska hantera det, något som är kostnadsdrivande i sig.

– Detta i kombination med en aktiv finanspolitik och statsstöd i USA och även i Kina är en utmaning för konkurrenskraften.

Just nu är det centralbankerna som håller i taktpinnen i ekonomin – en åtstramande penningpolitik har bidragit till att få ner inflationen, och priset har varit en svag ekonomisk utveckling, förklarar Kerstin.

– Den prognos vi gjorde i november stämmer väl med hur läget ser ut nu. Vi befinner oss i en lågkonjunktur, och även om inflationen snart väntas vara i linje med inflationsmålet kommer konjunkturen att vara svag i år. När det gäller sysselsättningsläget är den negativa synen samstämmig. En viktig parameter där är orderingången, som inte ser så bra ut inom basindustrin som jag representerar.

Men i takt med att inflationen och räntorna sjunker och realinkomsterna ökar för både hushåll och företag kan konjunkturen börja stärkas igen 2025, tror Kerstin.

– I det läget kan finanspolitiken ta över taktpinnen från penningpolitiken, vilket ger utrymme för ökad konsumtion och investeringar, exempelvis i infrastruktursatsningar skulle man önska, eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Att vi kommer nå inflationsmålet råder det ingen tvekan om, menar Kerstin. Frågan är till vilket pris.

–  Det är viktigt med ett inflationsmål men man kan diskutera exakt hur det tillämpas. Åtgärder för att nå målet bör stå i proportion till effekten, så att det inte skapar obalanser på andra håll. Det är uppenbart att inflationsmålet under perioden med låg inflation och låg ränta inte varit den stabiliserande faktor som tanken var, avslutar hon.