”Konfliktvarslen var helt oväntade”

Avtalsnivån blev den högsta i industriavtalets historia, konstaterar Örjan Lenárd. En annan slutsats han drar är att avtalets insamlingsmodell och låglönesatsningen med sitt ”knä” var krångliga konstruktioner. Svårigheterna att landa i hur låglönesatsningen skulle räknas resulterade i Kommunals konfliktvarsel mot golfbanor, trädgårdsodlingar och trädgårdsanläggningsföretag.

– Ska man klara av den typen av krångliga konstruktioner är det otroligt viktigt att märket är tydligt definierat och accepterat – vilket jag också tycker att det var från de opartiska ordförandenas sida. Ändå blev det stökigt i slutänden. Här måste facken se till att ha sina egna räkneunderlag. Man kan också konstatera att det är svårt att förhandla med bara två frågor på bordet – lön och avtalslängd, summerar han.

Förutsättningarna med den höga inflationen, krig och osäkerhet i omvärlden var besvärliga. Vissa branscher var i stort sett i fritt fall, medan andra tuffade på nästan opåverkade, beskriver Örjan.

– Känslan nu är ändå att det hade kunnat bli mycket värre än det blev. Det är alltid svårt att sia om framtiden, inte minst när det handlar om att landa ett avtal som alla andra branscher ska rätta sig efter, och den här gången var orosmolnen många. Det finns inte någon bransch som inte känt av det ekonomiska läget, men i hur stor grad man påverkats har varierat.

– I ett sådant läge handlar det om att försöka landa där det blir ”minst fel” för alla parter. Jag har full respekt för den svåra pedagogiska uppgiften facket hade att förklara att det viktigaste var att försöka bekämpa inflationen, i en situation där deras medlemmar ville ha kompensation.

Med undantag för skogsavtalet nådde parterna inga förändringar i de allmänna anställningsvillkoren, något Örjan tyckte var förståeligt utifrån förutsättningarna.

– Lönenivåer och avtalslängd var viktigare och vi var tvungna att prioritera. Men på lång sikt är det inte bra om vi inte utvecklar avtalen och anpassar dem till en föränderlig arbetsmarknad. Min erfarenhet är att om man vill nå förändringar i de allmänna anställningsvillkoren måste man börja i tid med att förbereda. Det var skälet till att vi kunde nå förändringar i skogsavtalet.

Vad tror du om förutsättningarna för nästa avtalsrörelse?

– Inflation och löneökningstakt är på väg åt rätt håll, och jag hoppas innerligt att det fortsätter. Men utan att vara någon Krösa-Maja kan jag säga att fortsatt finns det oro i omvärlden.

– Förslag från EU inom arbetsmarknad, jord- och skogsbrukspolitik skapar osäkerhet och fördyringar. Regeringens införda höga minimilöner för arbetskraft från tredje land innebär tappad konkurrenskraft och stör lönebildningen. Det är ingångsvärden som vi måste väga in i förhandlingarna, förutom den allmänna konjunkturen.

Utöver detta kommer lön och arbetstid att vara viktiga frågor i vanlig ordning, och vissa hjärtefrågor bli aktuella på olika håll, tror Örjan. Att det nuvarande avtalet blev tvåårigt var bra, tycker han. Är det möjligt ser han gärna en längre avtalsperiod nästa gång.

Förutsägbarhet ger stabilitet över tid, och det ger också parterna tid att utveckla avtalen i lugn och ro. 

– I den bästa av världar hoppas jag att man kan nå en treårsperiod. Förutsägbarhet ger stabilitet över tid, och det ger också parterna tid att utveckla avtalen i lugn och ro. Ettåriga avtal är förödande ur det perspektivet.

Under våren har Gröna arbetsgivare en del arbetsgrupper tillsammans med facken där målet är att slutföra det parterna åtog sig i det förra avtalet. En del internt förberedelsearbete påbörjas under våren inför nästa avtalsrörelse, men arbetet drar igång på allvar efter semesterperioden, berättar Örjan.

– Då har vi avtalskonferenser och alla medlemmar får möjlighet att framföra sina synpunkter innan vi formulerar våra krav inom respektive sektioner och avtalsområden, för att sedan växla yrkanden med motparterna inom industriavtalet i december.