GS-facket förutser tuff avtalsrörelse
En anledning till att GS-facket och Gröna arbetsgivare enades om fler allmänna villkor än vanligt under den senaste avtalsrörelsen tror avtalssekreterare Madelene Engman kan vara att det fanns tid och utrymme. Konstruktiva förhandlingar och förståelse för varandras krav var också betydelsefullt, tycker hon.
– I våra gemensamma krav i Facken inom industrin hade vi fokus på lön, och då framför allt de lägsta lönerna, dels genom insamlingsmodellen, dels genom satsningen på lägstalöner. Vanligtvis har vi fler gemensamma krav, kanske gav färre krav större utrymme för förändringar i vissa avtal.
Hur ser du idag på hur avtalet blev och hur tycker du att det har landat?
– Vi var väl medvetna om den tuffa situationen som medförde stor osäkerhet, framför allt till följd av inflationsläget. Att vi under avtalsrörelserna utgått från inflationsmålet och inte den faktiska inflationen gjorde det lättare att förklara situationen för medlemmarna. Avtalen landade ändå förhållandevis väl, både nivån och villkoren.
Kan du dra några slutsatser eller lärdomar av den förra avtalsrörelsen?
– Många var oroade för förhandlingsmodellen och hur industriavtalet skulle klara situationen, men jag upplever att industriavtalet snarare stärktes i vissa delar, både avtalets roll som förutsättning för branschernas förhandlingar och industriparternas roll som normerande. Även i den gemensamma utvärderingen i Förhandlingsrådet landande vi i att vi lyckades navigera rätt i en tuff situation.
Vad tror du om förutsättningarna för den kommande avtalsrörelsen?
– Vi förutser den tuffaste avtalsrörelsen på länge. Vi får se vad som händer nu under året då vi kommer att se det faktiska utfallet, än är det lite tidigt att säga. Mycket hänger på vad som händer i omvärlden, vi har krig i vår närhet som påverkar enormt och vi får se vad prognoser kring inflation och konjunktur visar.
Mycket hänger på vad som händer i omvärlden.
– Vissa branscher har det väldigt tufft, men stora delar av industrin går bra, och sedan finanskrisen då vi taktade ner våra lönekrav har produktivitet och lönsamhet stärkts. Men jokern är inflationen och hur Riksbanken agerar och även vilka politiska beslut som fattas.
Politikerna har ju lagt sig i lönebildningen genom att införa ett lönegolv för arbetskraftsinvandrare från tredje land. Hur ser du på det?
– Vi och Gröna arbetsgivare har lite olika syn på arbetskraftsinvandringsfrågan, och vi fortsätter att jobba med den, hur branscherna ska organiseras och med kollektivavtalsefterlevnad. Men det är inte vår ambition att politiken ska lägga sig i. Vi har snarare velat ha arbetsmarknadsprövning, som vi tycker är ett bra sätt att ta ansvar för branschens utveckling och vara en del i bedömningen av arbetskraftsbehoven.
Vilka frågor ser du blir viktiga i den kommande avtalsrörelsen?
– Jag tror det kan bli rätt så traditionellt. Lön så klart, men också arbetstider blir en viktig fråga, och då både förkortning av arbetstid och att arbetsgivarsidans krav på flexibilitet i vissa branscher måste vägas mot förutsägbarhet för de anställda. Arbetsmiljö är också en fråga som kommer att vara viktig. Det handlar exempelvis om förutsättningar att kunna arbeta längre.
Vad är en önskvärd avtalslängd?
– Det är för tidigt att säga. Vi ställer alltid våra krav utifrån ett ettårigt avtal, men möjligheterna att landa bra avtal kan ibland förutsätta längre avtalstid, om vissa reformer ska genomföras till exempel. Förra gången var två år så långt vi kunde sträcka oss, och det var bra för stabiliteten att det inte blev ett ettårigt avtal.
